Pustans folk [antikvár]

1 Jag är visserligen född och uppvuxen pá landet, men cm li-vet i en vanlig bondby visste jag länge inte mer än ett stads-barn. Bönderna och deras tankevärld kände jag tili bara ge-nom hörsägen, ty jag föddes pá en pusta och där bodde jag fram tili tonären. Ordet pusta är pá ungerska inte bara liktydigt med en oändlig, romantisk stäpp och vida betesmarker som skallar under de av Sándor Petőfi^ besjungna hästhjordarnas hovar. I Transdanubien, vaster om Donau, kan det inte alls ha den betydelsen, för där finns inga stäpper. Med ordet pusta be-tecknar man där en samling tjänarbostäder, ladugárdar, stall, logar och spannmálsmagasin pá ett storgods, Pustan kan vara nästan lika stor som en by men räknas ändä inte som en sádan. Den är heller inte nágon gárd, för pá en gárd bor högst tvá eller tre familjer, pá en pusta däremot hundra eller tváhundra. Pá pustorna i Transdanubien finns vanligtvis en skola och en kyrka, eller átminstone ett kapell, som ofta fo-gats till en av slottets flyglar. Siettet ligger för det mesta mitt i en stor, härlig park med tennisbana och konstgjord sjö, med fruktträdgärd och státliga alléer. Slott och park är alltid omgivna av ett praktfullt, tämligen högt, järnsmitt galler och ofta ocksá av en gölliknande vallgrav, som fátt bli kvar av pietet. Den mest imposanta byggnaden näst efter slottet är oxstallet, ibland förefaller det rentav mer över-väldigande än huvudbyggnaden. Därefter föl jer förvaltarens hus, kring vilket det enligt nágon gammal tradition i allmän-het växer cypresser och granar. Nágot enklare är befall-ningsmannens hus, ytterligare en grad blygsammare över-maskinistens. Alia dessa byggnader ligger för det mesta fritt. Fullkomligt oansenliga är i sin tur bostäderna för tjänarna