En nypa fransk luft [antikvár]

Lille Oscar, Morsan Larkins sjunde - som i sinom tid givetvis skulle begávas med en rad klingande namn, kanske uppkallas efter en berömd forsk-ningsresande eller en amiral eller en romersk kejsare eller rentav alla tre - lág i sin eleganta och rikt förkromade vagn i köket, sláende lik en mjuk pösande äppelmunk, en aning for länge kokt. Smá dregelbubblor sipprade sakta i en skär rännil frán hans mungipor, och Farsan, som hade kommit in for att fá sig nágot i skrovet efter att ha gett grisarna deras morgonskulor, stannade och torkade ömt bort dem med haklappen. Haklappen var skönt broderad med en krans av kungsblä astrar kring Snövit och de sju dvärgarna, alla bjärt scharlakansröda. Morsan hade själv sytt den. Med sju barn i hűset hade hon förstás inte manga lediga stunder, men hon var förvänansvärt flyhänt med sina knubbiga olivgula fingrar som nästan för-svann under pari- och turkosringar. "Ungen är snart lika fet som en julgás", sa Farsan och tystnade för att ge sin svärson, mr Charlton, den vanliga hjärtliga hälsningsdunken i